Våran start tid var vid 8 tiden så det var bara att gå upp tidigt och ut med en överlycklig Zion. Första gången som hon frivilligt gått upp så tidigt, men det var nog tack vare att vi låg 4 st i samma rum vilket hon inte är van vid. Vi åt en riktigt god frukost och sedan bara dra vidare in till Motala och med en gång bilen började rulla så däckade Zion mellan mig och mamma i bak sätet och sov mer eller mindre tills vi var i Motala.
Dock när vi var vid sista depåstoppet så kunde jag verkligen inte sluta, för nu hade jag tagit mig så här långt och då bannemej så skall jag ta mig ända fram till mål linjen! Målet var bara 2,5 mil bort, med stor drag hjälp från grannarna och påhejningar från familjen så kom vi i väg.
Men en sak är säkert, de sista 5 kilometrarna på banan var de längsta som jag någonsin varit med om! och de sista metrarna så gasade man på lite extra bara för att komma i mål och känna den där stolta känslan att man faktiskt tagit sig i genom hela banan. 10 mil hade tagit mig 6 timmar och 8 minuter att genomföra och tro fasen att jag är stolt över den tiden! men nästa år tar jag och cyklar GBG girot i stället, den må vara mer backar och slit men det är mer nerför och endast 7 mil cykling, haha!
Vägen hem blev lång och jag sov nog för det mesta, men den gladast att komma hem var nog Zion. Vi skrattade gått åt henne när vi hörde henne glatt vakta mitt hus. Man verkligen hörde hur glad hon var för att få vakta igen, något hon absolut inte fått på vandrahemmet. Men så här i efter hand så har det verkligen varit en trevlig helg och riktigt roligt.